• Det är mycket enkelt, sa hon tyst. Ingenting att förstå. Det är en tvådelad ansträngning. Vi fortsätter med eller utan myndigheterna, för att försöka finna konsten här eller med hjälp av vänner utomlands. Dessa lådor kanske är tomma men någonstans finns de lådorna som är fulla. Under tiden, tills dess att dessa har hittats, eller har bevisligen blivit förstörda ...
• ... börjar vi steg för steg att rekonstruera den konst som har blivit förlorad, från vårt minne, från bilder om de finns, från dagboksanteckningar, genom analyser, genom uppfinning.
• Det går inte att rekonstruera tusentals konstverk även om man har den nödvändiga färdigheten. Självklart inte. Vi får göra ett i taget. Och vi imiterar eller restaurerar eller låtsas inte.
• Vi placerar verken i något av utrymmena i Offenes Kulturhaus. Och vi imiterar eller restaurerar eller låtsas inte, det är mer som att säga: "Hej, jag kommer ihåg dig."
• Jag har tänkt på Rainers vän, Polly. Vi borde kanske tala med henne om detta.
• Ja, vad är det med henne? Är hon målare?
• Hon är berömd. Hon undervisar restauratörerna som anlitas av de viktigaste museerna i Europa och hjälper dem att leta rätt på förfalskare.
• Vi börjar att steg för steg rekonstruera den konst som försvunnit. Från minnet, från bilder om de finns, från dagböcker, genom analyser, genom uppfinning ...