Efter min bartender-utbildning arbetade jag några månader på en bar i Paris. Baren hade bara öppet kvällstid, så om dagarna brukade jag promenera runt i staden.

Under en av mina vandringar hamnade jag på Place de Pompidou. En stor grupp människor stod samlade omkring något på torget. Det var en fakir som tilldrog sig deras uppmärksamhet.

Han hade en enorm kropp, röd, svettig och ärrig av krossat glas, spikmattor och glödande kol. Plötsligt avbröt han sin själv-tortyr och började gå runt i cirkeln av människor. Han fixerade var och en i publiken med sina blodsprängda ögon.

Fakiren stannade till framför mig och pekade åt mitt håll: "LA ROUGE" skrek han. Jag såg mig omkring och hoppades att få se någon annan lika rödhårig som jag.

När han släpade med mig in i cirkeln insåg jag att han ville ha mig som assistent.

Där fick jag stå som tyngd på fakirens rygg medans han pressades mot spikar och krossat glas. Jag kände hans heta, svettiga hud under mina bara fötter.

Jag kände hur hans väldiga kropp höjdes och sänktes i tunga smärtsamma andetag.

Jag ville inte göra honom illa.