Jag är född 1966 i Efterkrigstyskland. Min mor hade bara varit där i 12 månader. Hon kommer ifrån Åland, som idag tillhör Finland. Min far härstammar ifrån Schlesien, som idag är Polen.

Det är svårt att älska Tyskland. Historien ligger som en sten på sådana känslor. Cynism är mitt sätt att umgås med detta. Svart-röd-gyllena flaggan är perfekt som bordduk. När jag hör nationalsången börjar jag småfrysa.

Vid behov växlar jag min nationalitet och längtar efter den snygga ö-samlingen mitt i Östersjön, där jag kan föreställa mig att vara släkt med en tredjedel av befolkningen.

Någon gång skrek ett gäng ungdomar Hitlerhälsningen efter oss. Tyska bilen förrådde oss. Det kändes som att bli utkastad ur paradiset. "Jag hade väl ingenting med den saken att göra... inte ens min far var tillräckligt gammal, för att minnas..."

Trots allt jag har lärt mig skulle jag då och då vilja ge efter för dessa känslor. När jag är bland folk försöker jag tala bara svenska, så att ingen märker varifrån jag kommer.

I baren är jag bara bartender. Varifrån jag kommer spelar ingen roll. Bakom disken börjar neutrala zonen. Jag gillar detta.