"Jag började att föra anteckningar. Jag vet inte varför. Det började för några månader sedan när det var lite att göra i baren. Jag försökte att skriva ned allt precis som jag hade hört det. Om en anteckning eller något dokument blev kvarglömt på något av borden eller på bardisken, klistrade jag in det anteckningsboken.

"Anteckningsboken är full nu. I morgon åker jag till ett nytt jobb i bergen. Där kommer det inte att bli någon tid till att skriva. Jag tyckte att jag borde berätta för någon.

"Så igår gick jag fram till en kille inne på baren som jag har betraktat under de senaste månaderna. Lång, ser trött ut, ungt ansikte, med gråsprängt hår. Silveraktigt skäggstubb de dagar då han skulle behövt raka sig. Lite sliten, vilket jag gillar. Och tyst, riktigt tyst. Whiskeydrickare. Ingen is.

"När han hade fått några glas i sig och ser riktigt avslappnad ut säger jag, 'Jag har sett dig här förut.' Han stirrar på mig utan att egentligen stirra, du vet, men han fokuserar på något; han har sett anteckningsboken och nån sorts varningsklocka ringer. 'Jag behöver ett råd,' säger jag. Han flyttar blicken mot baren, men jag ser att han lyssnar. Jag slutar om några minuter. Under tiden skulle jag vilja bjuda dig på en drink.' Han säger inte nej. Jag lägger anteckningsboken på bordet och säger att jag kommer tillbaka.

"'En sak till,' Jag stirrade honom rakt in i ögonen. 'Det tog lång tid för mig att skriva ned allt det här. Ta inte illa upp även om jag berättar för dig att allt som du finner i boken är sant.'

"Jag var tillbaka med brickan med drinkarna på mindre än fem minuter, men han och boken var borta."